Växtplankton - sjöar

Förändringar i sjöars näringsstatus återspeglas snabbt i växtplanktons biomassa och artsammansättning. I nuvarande bedömningsgrunder används växtplankton som kvalitetsfaktor baserat på parametrarna totalbiomassa av växtplankton, andel cyanobakterier, trofiskt planktonindex (TPI), antalet växtplanktontaxa, och klorofyll.

De tre första parametrarna sammanvägs och ligger till grund för att klassificera en sjös status med avseende på näringsämnen. Parametern klorofyll används endast som screeningmetod där det saknas växtplanktonanalyser. Om klorofyll indikerar sämre än god status rekommenderas en fullständig växtplanktonanalys för att verifiera statusklassen. Antalet taxa används för att bestämma vattnets ekologiska status utmed en surhetsgradient.

Växtplankton i WATERS
För närvarande sker ett interkalibreringsarbete inom EU där parametrarna för näringsstatus interkalibreras och där även ett nytt planktonindex utvecklas. Utvecklingsarbetet kommer att bidra till bestämning av indikatortal för tolerans mot eutrofiering för ett stort antal växtplankton. I WATERS kommer vi att testa det nya planktonindexet på svenska sjöar, särskilt på de artrika vatten i södra Sverige som har väldigt få indikatorarter enligt parametern TPI.

I nuvarande bedömningsgrunder delas Sveriges sjöar in i fem typer för att klassificera status med hjälp av växtplankton. Typerna är: fjällen ovan trädgränsen, norrlands klara sjöar, norrlands humösa sjöar, södra Sveriges klara sjöar och södra Sveriges humösa sjöar. Gränsen mellan norr och söder går vid limes norrlandicus. Denna typindelning stämmer inte överens med den typindelning som används inom interkalibreringar och för rapporteringar till EU vilket gör det svårt att jämföra klassgränser. I delprojektet kommer de typer som används i nuvarande bedömningsgrunder för växtplankton att anpassas så att de är möjliga att jämföra med nuvarande EU standard som inte delar in typerna geografiskt utan efter sjöstorlek, djup, höjd över havet, vattenfärg och alkalinintet.

I Östersjön används satellitbilder för att följa algblomningar. För sjöar finns inget motsvarande system för att ta prover med hög frekvens. För sjöar skulle algpigment detekterade från sensorer monterade på färjor eller fasta bojar kunna vara ett alternativ med högre provtagningsfrekvens. I nuläget finns inga resurser för att kunna utveckla ett sådant provtagningsprogram i WATERS, men vi kommer noga följa hur provtagningsprojekt utvecklas på den marina sidan i Sverige och i grannländerna.

Sedan bedömningsgrunderna utvecklades har en helt ny uppsättning sjöar provtagits, både på regional och lokal nivå. Det nya underlaget har en större andel påverkade vatten än de som täcks inom den nationella provtagning som låg till grund för utveckling av nuvarande bedömningsgrunder. Med hjälp av länsstyrelserna kan vi nu inkludera denna information i modellerna vilket kommer att ge säkrare klassgränser i kommande bedömningsgrunder.

Den gradientstudie som kommer att genomföras inom fokusområde inlandsvatten kommer att bidra till att kvantifiera osäkerheten i de modeller som ligger till grund för bedömningen, något som är viktigt att veta i de fall en sjös status hamnar nära en klassgräns. Med ett värde på osäkerheten för olika parametrar kan risken för felklassificering minskas.