En effektiv förvaltning av akvatiska resurser kräver kunskap om när och hur en vattentyp avviker från ett förväntat opåverkat tillstånd och vad som orsakat avvikelsen. Referensvärden används alltmer för att mäta effekterna och omfattningen av mänskliga verksamheter. Enligt vattendirektivet är avståndet mellan observerade värden och referensvärden uttryckt som en ekologisk kvalitetskvot (EK). Denna enkla metod lägger stor vikt på korrekt fastställande av referensförhållanden och uppskattning av osäkerhet i bedömningen.
En rad problem uppstår dock i användandet av referensförhållanden. I nuläget finns till exempel ett växande antal studier som visar att klassificeringen som grundas enbart på storskaliga variabler som typologi - förmodligen den vanligaste metoden för att fastställa referensvärden av inlandsvatten - är otillräckligt för att fånga in finskaliga variationer hos de akvatiska samhällen (t.ex. Davy-Bowker et al, 2006;. Mazor et al, 2006).
I kustvatten används idag olika metoder för att fastställa referensförhållanden för de ingående kvalitetsfaktorerna i bedömningen, bland annat opåverkade områden, historiska data och modellering.
Referensförhållanden och klassgränser i WATERS
WATERS kommer att bygga vidare på det arbete som nu sker i det EU-finansierade WISER projektet (http://www.wiser.eu). Fokus kommer att ligga på:
Läs WATERS rapport 2013:2 om referensförhållande och klassgränser för ekologisk status.