Vid bedömning av ekologisk status i vattendrag används fastsittande kiselalger som en ingående kvalitetsfaktor. De existerande bedömningsgrunderna för kiselalger baserar sig på två index, samt två stödparametrar:
Kiselalger i WATERS
I dag används inte kiselalger vid bedömning av ekologiska status för sjöar. I ett första steg kommer delprojektet testa om samma metod som för vattendrag kan användas i sjöar, och vilken eventuell felkvot metoden har.
Vad gäller kiselalger i vattendrag så har det visat sig att den nuvarande metoden inte ger utslag vid giftpåverkan från t.ex. tungmetaller, pesticider, eller andra gifter. I WATERS kommer vi att testa om diversitet, funktionella grupper eller missbildade kiselalgsskal skulle kunna ingå som parametrar i metoden för att indikera giftpåverkan.
Som del av gemensamma fältförsök (gradientstudier) för fokusområde inlandsvatten kommer delprojektet även testa hur förändringar i skogsbruk eller hydromorfologi påverkar fastsittande kiselalger.
I de nuvarande bedömningsgrunder ingår bara kiselalgernas relativa abundans som parameter, medan en analys av biomassan eller andra påväxtalger också borde ingå som del i bedömningen. Dessa analyser är dock både tids- och logistikkrävande. Som alternativ kommer delprojektet att testa om pigmentdata kan användas som komplement och ett ny instrument kommer att testas för detta ändamål.
Sist men inte minst ska effektivitet och sensitivitet hos fastsittande kiselalger som indikator jämföras med de andra biologiska kvalitetsfaktorer och indikatorer som används för att klassificera ekologisk status i ett vattendrag eller en sjö.
Tillsammans ska resultaten bidra till att göra bedömning av ekologisk status av vattendrag med hjälp av kiselalger säkrare, utöka möjligheten att bedöma status av en sjö, samt att använda information om hela påväxtalgsamhället i bedömningen.
Frustulia crassinervia (stor) och Eunotia incisa (små) - två sötvattenslevande kiselalger som indikerar att vattnet är surt.
